Skip to content

Idealet är att bara vara

22/12/2011

Av Elin Åström Rudberg

Succéförfattaren Lars Kepler – eller snarare de två personer som utgör pseudonymen Lars Kepler – verkar leva ett härligt liv. Åtminstone enligt ett långt reportage om det gifta paret Alexander och Alexandra Ahndoril i DN nyligen. Här beskrivs parets vardag med arbete framför datorn i sexrummaren i Vasastan i Stockholm, boksignering på Åhléns och umgänge med barnen.

Deras liv symboliserar på många sätt en resa genom samhällsskikten; från “vanliga” kulturarbetare till hyllade deckarförfattare med stora inkomster och flott våning mitt i Stockholm. Men deras liv symboliserar också ett slags idealt liv där intresse, arbete och fritid flyter ihop på ett sätt som blir mer och mer vanligt förekommande. Fenomenet brukar kallas för “bleisure” (ett akronym av orden business och leisure) och innebär att man blandar arbete och fritid så att gränserna mellan dessa områden suddas ut. Media har skrivit om bleisure under flera år men att leva på det sättet ses fortfarande som det icke-normala på arbetsmarknaden även om det för många människor med “fria yrken” (t ex frilansare, entreprenörer, konsulter) är en realitet.

Intresset för ett bleisure-liv ökar och särskilt bland unga. Exempelvis är 74 procent av unga svenskar intresserade av att bli egna företagare enligt en undersökning från Tillväxtverket 2008. Vad är det som lockar? Dels handlar det om frihet, flexibilitet och kreativitet men där finns också drömmen om att kunna försörja sig på sin passion. Det ideala är att bara kunna vara och att allt i ens liv flyter ihop; konsumtion, arbete, passion och fritid. Mångsysslarna Rebecca och Fiona är två andra väldigt bra exempel på detta. De lever verkligen livet (och lever gott på det dessutom) genom att bara vara sig själva och ägna sig åt det de brinner för. Framgångsrika unga personer som verkar lyckas med allt de företar sig i livet och som syns i media blir så klart förebilder för många andra.

Men hur nytt är det här med bleisure egentligen? Bönder har ju exempelvis alltid levt ett slags bleisure-liv; man bor på sin gård och arbetar lite grand hela tiden och det har ju inte varit något märkvärdigt med det. Fritid som begrepp är också relativt nytt eftersom ledig tid knappt fanns för de flesta människor ändå in på 1900-talet. Så just ordet bleisure skulle inte kunna existera utan att vi utgår från de två begreppen arbete och fritid.

Den strikta uppdelningen mellan arbete och fritid kan sägas följa i kölvattnet på industrialismen. Att kunna gå hem klockan 5 från jobbet och ha rätt till ett par veckors semester varje år sågs som en viktig rättighet. Och i dag förlorar detta sin betydelse för fler och fler människor på arbetsmarknaden, är inte det lite ironiskt så säg?

Bleisure får i dag symbolisera motsatsen till det statiska, tråkiga och rutinmässiga som vi förknippar med industrialismen. Det som blir status är motsatsen till allt detta, därav återgången till eller återupptäckten av att blanda olika beståndsdelar i sitt liv till en perfekt helhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 Comments leave one →
  1. 09/01/2012 3:05 pm

    Intressant! Min tanke är den om inte bleisure alltid har funnits och om inte det alltid har funnits en banjospelande gräshoppa som kan övervintra hos idogt arbetande myror. Författare, rescencenter, målare (ja! alltså tavel), fotboll-Ishockey-basket-spelare, pokerspelare (ja! alltså gamblers), DJ,VJ, och i mitt fall forsk är några av de aktivteter som kan falla inom denna ram. Lösningen på denna ekvation som har till mål att maximera lycka och pengar fick sitt svar för ett femtontal år sedan i den Brasilianska förskingringen. Under en lunch med en Svensk kollega gled samtalet in på arbete och söner. Sonen till min forskarbroder var VJ och DJ. Hans förväntade bryderi fanns inte därför att han hade det argument som man måste ha om man nu ska idka bleisure: Det spelar ingen roll vad man gör bara man gör det bra! med det förbehåll att man kan tjäna pengar på det. Den banjospelande gräshopppan gjorde det och även om han inte fick betalt i Euro så fick han mat och tak äver huvudet dvs mat och fritt vivre.

    • 09/01/2012 5:11 pm

      Bleisure får i dag symbolisera motsatsen till det statiska, tråkiga och rutinmässiga som vi förknippar med industrialismen. Det som blir status är motsatsen till allt detta, därav återgången till eller återupptäckten av att blanda olika beståndsdelar i sitt liv till en perfekt helhet.

      Min fråga är om det finns ett motsatsförhållande mellan industrialism och bleisure. Alexander som hittade sin Alexandra eller vice versa måste ju äta industrialiserasde ägg, sova i industrialiserade sängar, köra i industrialiserade bilar eller ta tunnelbanan från Odenplan i icke rusningstid som de personer som tillverkar det industrialiserade tåget gör, publicera i industrialiserade bokpressutrustade bokförlag, läsa i industrialiserade lampsken och kanske om andan faller på titta på en film från filmindustrin. Frågan är intressant och den ställs på sin spets om man söker en perfekt helhet, speciellt om man tänker på motsatserna: – en imperfekt helhet, -en perfekt del eller -imperfekt del. Själv söker jag den perfekta delen för att korrigera imperfekta delen. Spela banjo eller forska gör inte ångmaskinen bättre men roligare att se på .

    • 10/01/2012 11:51 am

      Tack Magnus för intressanta kommentarer! Jag gillar metaforen med gräshoppan och myrorna, med skillnaden att i dag finns det kanske fler och fler gräshoppor som faktiskt kan försörja sig på att spela banjo (och andra närliggande aktiviteter) – och det är ju toppen. Då behöver de ju inte heller tära på sin omgivning på samma sätt som i de klassiska sagorna utan de klarar sig utmärkt på egna ben. Jag tycker enbart det är positivt om fler och fler människor har möjligheten att göra det man brinner för – och klara sig ekonomiskt på det. På så sätt håller jag med din väns kommentar “att det spelar ingen roll vad man gör om man gör det bra och kan tjäna pengar på det”.

  2. 10/01/2012 4:19 pm

    Tack själv Elin! Kul att läsa dina funderingar. Problemet med med närande-tärandeuppdelningen som jag fick lära mig i Folkskolan som sedan efter ett år blev enhetsskolan som sedan i sjuan blev Grundskolan är att den är polariserad och linjär. Detta gör att vi tänker som Erasmus Montanus filosifiska vän , som jag glämt namnet på, i Strindbergs Röda Rummet som drog slutsatsen att : A är A om och endast om A är. Allt som inte är närande är tärande. Detta problem löstes på basis av av Galileos paradox (http://en.wikipedia.org/wiki/Galileo%27s_paradox) som egentligen berör talserier och oändligheter. I en mycket vid översättning till närande-tärande skulle läsningen bli följande: Vi alla tillhör en mänskligt mängd eller volym. I den skola vi gick i fick vi veta att att det fanns närande och tärande. Inga problem, Elin, närande är en volym och tärande en annan. Båda volymer ingår som delmängd i mänsklighetens volym. Perfekt!! ingen polarisering inget tärande = icketärande och slutsatsen blir den som Reefat mycket riktigt uttryckte det innan han blev schavotterad : – Vi simmar alla i samma båt

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: